Med ett päron i magen.

Där satt vi alltså bland alla människor. Minnen från förra året kom tillbaka lika snabbt som viper på E-4an. Stå där nere. Alla tittar. Hemsk känsla men ändå alldeles, alldeles underbar. Det man har uträttat uppskattas. Där växte man några centimeter på höjden.

Tillbaka till det riktiga livet. Blåst. Snö. Bilar och bittra varelser. Bara att vänja sig. Tur att man haft snart 19 år att göra det.

Kvällssol. Bilstereon på högsta volym. Känna sig fri som en fågel för att citera underbara Rasmus på luffen. Försöka att undvika den onödigt långa vilan imorgon. Senast gick det ju som det gick. Men samtidigt var det värt det. Trots ett vakuum i huvudet och onödigt tunga benen. Etik och Livsfrågor. Nu kör vi.